jag sitter o tänker tillbaka
så lite som 6 månader i tiden

va annorlunda allt var
vilket helvete allt var
så som jag hatade
paniken, ångesten
dagar då jag inte ville mer
då jag ville slippa allt som hade med livet att göra

jag va vilse i mig själv


men idag är det annorlunda
självförtroendet växer
jag ser framåt och undviker det som var då
jag försöker verkligen
jag har mina stunder och dagar
men det är tillåtet

jag vet inte exakt vad som var vändpunkten
men jag vet att det är många år sen
som jag mådde såhär bra

Min bror kom som en räddande ängel
han lyssnade, sa saker som gick in
jag ser upp till honom, ville att han skulle vara stolt över mig
precis som ett litet barn som vill ha beröm för minsta lilla
o det hjälpte, han såg mig när jag kände mig som mest osynlig
jag litade på honom och det han sa
han sa så kloka saker, det va som att vi pratade samma språk
helt plötligt var det någon som förstod vad jag sa

detta var viktigt för mig o det hjälpte mycket
jag skämdes inte för att prata med honom

detta tillsammans med lite yttre faktorer blev min vändpunkt


ni är många som försökt hjälpa mig
jag tänker inte skriva era namn här
men ni vet alla själva vilka ni är
i mina ögon är det ni gjort något oändligt som jag aldrig glömmer
jag älskar er för det !

<3