en hastig blick tillbaka, innan framtiden tar över
jag sitter o tänker tillbaka
så lite som 6 månader i tiden
va annorlunda allt var
vilket helvete allt var
så som jag hatade
paniken, ångesten
dagar då jag inte ville mer
då jag ville slippa allt som hade med livet att göra
jag va vilse i mig själv
men idag är det annorlunda
självförtroendet växer
jag ser framåt och undviker det som var då
jag försöker verkligen
jag har mina stunder och dagar
men det är tillåtet
jag vet inte exakt vad som var vändpunkten
men jag vet att det är många år sen
som jag mådde såhär bra
Min bror kom som en räddande ängel
han lyssnade, sa saker som gick in
jag ser upp till honom, ville att han skulle vara stolt över mig
precis som ett litet barn som vill ha beröm för minsta lilla
o det hjälpte, han såg mig när jag kände mig som mest osynlig
jag litade på honom och det han sa
han sa så kloka saker, det va som att vi pratade samma språk
helt plötligt var det någon som förstod vad jag sa
detta var viktigt för mig o det hjälpte mycket
jag skämdes inte för att prata med honom
detta tillsammans med lite yttre faktorer blev min vändpunkt
ni är många som försökt hjälpa mig
jag tänker inte skriva era namn här
men ni vet alla själva vilka ni är
i mina ögon är det ni gjort något oändligt som jag aldrig glömmer
jag älskar er för det !
<3
syskonkärlek
(denna skrev jag i somras men den tål att upprepas, så att ni inte glömmer)
ingen kan ta den ifrån mig
aldrig kommer ni försvinna från mig
samma blod rinner i våra ådror
inget kan skilja oss åt
ni är min mur av trygghet
som alltid finns bakom mig
vad som än händer så finns ni där
o dämpar fallet
sträcker ut en hjälpande hand
får mig upp på fötter igen
ni är mina idoler, jag ser upp till er
långt bort ifrån varandra
men ändå så finns ni alltid i mitt inre
det är sagt alldeles för lite
jag saknar er
jag älskar er
ni betyder mycket för mig
/ Lillasyster
bloggens framtid
och kommer inte göra det i fortsättningen heller.
just nu används den bara som nått sorts bollplank.
ibland är det svårt att hantera allt som händer i vardagen.
en del saker är svårare för mig än för andra och tvärtom.
eftersom jag inte vill spy galla över mina vänner i onödan
så kommer jag använda bloggen för att få ur mig det som är svårt att hantera själv.
därför kommer det bli många negativa inlägg.
men det betyder inte att jag mår så dåligt som det låter.
utan varje dag som jag inte skriver, är en riktigt bra dag.
när jag får skriva av mig det som tynger mig, så känns allt lättare sen.
då kan jag oftast släppa det och gå vidare.
så nu vet ni hur det kommer bli.
en känsla
ni kan verkligen få en att känna sig ovärd
som om jag va pestsmittad eller nått
dessa bitch-blickar man får från er
passar jag inte in?
är jag för annorlunda?
vi som brukade umgås förut, ha kul ihop.
men nu e ni som främlingar
alla är inbjudna, alla får veta de stora nyheterna
men vi då? vi får höra allt bakvägen
vi bryr oss oxå, men ni verkar inte tro det
det är inte alla. men ni två.
allt skitsnack bakom ryggen.
så vidrigt, aldrig varit med om nått liknande innan.
ibland vill jag bara fly bort från den här skiten.
säga upp kontakten. aldrig mer se er.
finns bara ett problem, som jag respekterar allt för mkt för att jag ska kunna göra det.
