undra hur länge jag står ut. hur lång tid det kommer ta innan jag säger ifrån på riktigt. innan du fattar på riktigt.

det e precis som att nånting har slocknat i mig. inget är roligt. jag skrattar och jag ler. men jag är inte glad. inte på riktigt. jag har försökt att förklara. flera gånger. o du har nog inte riktigt förstått. visserligen så märker jag mer nu att du försöker. försöker visa att du bryr dig o inte har "glömt bort" mig, jag uppskattar det. men det känns ändå inte bra. det krävs lite mer.

men du har lärt mig att jag måste bli starkare. måste tro o lita mer på mig själv. så jag försöker. försöker va så tyst som möjligt. men det e svårt. men jag gör så gott jag kan. jag sover mest. slipper känna.

jag brukade uppskatta att vara själv några timmar efter att du åkte till jobbet. bara få vara för mig själv o ta hans om mig själv. nu hatar jag det. ensamheten. jag får tid att tänka o då gör det mer ont.

jag vet, det e en period som går över. men jag vill inte va med en periodare. jag vill bara ha trygghet. inte ensamhet.

solen har slocknat. förstå det. försök. bara du kan tända den. så hjälp mig. visa mig vad som är viktigast. visa mig att jag är värd det. snälla.

har ont i huvudet. men känner mig för övrigt ganska likgiltig. känner ibland att jag gett upp allt. inte alltid. men allt oftare. vill inte le bara på utsidan. insidan är så ensam.

snälla visa mig