såg just ett program på tv. saningen bakom Size-Zero. en tjej som skulle försöka, på 30 dagar, att gå ner såpass i vikt att hon blev size-zero (storlek 32). man fick följa hennes diet o träning.

måste ju säga att ja inte visste om alla de skadliga effekterna av sån bantning. en del visste jag ju, eftersom vi skulle skriva en uppsats om det i kemin i 3an. men ändå. nu fick man verkligen se hur hon påverkades av att banta så hårt under en månad.

tycker synd om alla som mår så dåligt o försöker bli en 0a. ja vet ju själv hur det känns att ha pressen på mig ang. vikt o mat o träning.. det e hemskt! tänk om man bara kunde få släppa det.. eller om alla kunde förstå att det e finare med lite kurvor.

men det e inte lätt. jag kämpar dagligen. blir aldrig nöjd. ser aldrig tillräckligt resultat. känner press från alla håll. trots allt jag skriver känner jag ändå att jag måste till gymmet imorn o träna, eftersom jag inte varit där sen i onsdags! o så måste ja på spinning på onsdag med. o sen dit på fredag innan jobbet.

att man aldrig lär sig. inte ens av sina egna åsikter o tankar. dubbelmoral?